FOTO: Getty Images/iStockphoto

Rädslan för att bli en impopulär chef och ledare

Duktiga människor blir ofta befordrade till chefer. Så var det även för Ola. Han var ingenjör och IT-expert och arbetade i ett företag inom oljeservicebranschen. Han var en eftertraktad projektmedarbetare tack vare sin duktighet.  En dag ombads han att axla rollen som projektledare för ett nytt projekt. Från att ha trivts bra på jobbet, varit duktig och lyckats började det gå nedåt.

Projektet gick dåligt, folk levererade inte det de skulle, vare sig gällande tid eller kvalitet. Tidsfrister och milstolpar sprack.  Företagets ledning fick återkoppling från projektdeltagarna om att Ola fungerade dåligt som projektledare.

Ledningen ville ge Ola en chans och skickade honom till coaching.

Rädd för att bli impopulär

Vad händer? frågade jag. Efter lite fundering fram och tillbaka, kom svaret: Jag vill inte bossa över mina kollegor!  Ola var livrädd för att bli impopulär.

Denna rädsla är han inte ensam om.  Kanske är det urmänniskan i oss som är rädd för att bli utstött av flocken. En gång var det en säker död.

Rädslan för att bli impopulär, gör chefer och ledare impopulära.

Vivi-Ann Hilde

Ola var rädd för att bli beskylld för att «bossa över sin kollegor». De personer som han nu var chef för, var samma gäng som han själv nyligen hade varit en del av.

Det resulterade i att han inte vågade axla chefsrollen. Han ville inte ställa krav eller ge kritiska återkopplingar till teamet. Han sopade problem under mattan. Han bidrog inte till att konflikter i teamet blev lösta. Allt som Ola gjorde styrdes av rädslan att inte bli omtyckt.

Den brutala sanningen var att Ola inte var omtyckt såsom han nu var i sin ledarroll. Han axlade inte chefsrollen. Från att vara en välfungerande medarbetare riskerade han nu att förlora jobbet.

Chefer utan formellt ledaransvar  ̶  tydliggör mandatet

Ola fick i uppdrag att gå tillbaka och ställa krav på att leverera i tid, vara tydlig och motivera varför det var viktigt för projektet. Han slutade tänka på det som att kritisera kollegor, men att ge återkopplingar. Han skulle börja se på sig själv som en chef.

När jag träffade honom nästa gång gick det bättre, men då kom följande påstående: Eftersom jag inte är den formella chefen är det väl väldigt begränsat vad jag kan beordra dem?

Jag har erfarit att många projektledare känner osäkerhet och tvivel gällande vilket mandat de faktiskt har i chefsrollen. De känner sig inte som riktiga chefer. Här är mitt budskap: Den som har tilldelats en arbetsuppgift och ett ansvar att uppnå ett resultat, har ett mandat att kunna lösa det. I det ingår rätten att ställa krav på resurser man disponerar över. Om detta mandat är oklart och otydligt (vilket det dessvärre ofta är), så måste de snarast klarläggas och tydliggöras tillsammans med egen chef. Projektledare är chefer!

Ola var projektledare. Men den misslyckade avpassningen och justeringen för att bli omtyckt är lika vanlig hos alla typer av chefer.

Gott ledarskap kräver mod.  Medarbetare vill ha chefer med integritet, chefer som tar tag i missförhållanden, sätter gränser och ställer krav. Det är dessa egenskaper som gör chefer och ledare populära.

Vivi-Ann Hilde, partner i Considium