Åsa LindellDen viktiga förmågan att leda sig själv som inte tar bort det faktum att vi i den komplexa världen behöver alltmer samarbete, och att mänskliga relationer är en förutsättning för att lyckas med våra uppgifter.
Vi behöver helt enkelt både och – kunna leda oss själva och kunna samarbeta med varandra!
I flera av mina föreläsningar och workshops får deltagarna göra ett självskattningstest kring sina förmågor till självledarskap. Min utgångspunkt är boken Självledarskap av Nicolas Jacquemot och hans sju element; självkännedom, självkontroll, fokus, motivation, uthållighet, stresshantering och självbelöning. Oftast visar det sig att vi anser oss ha lägst förmåga att belöna oss själva. Jag funderar då och då över varför vi är så hårda mot oss själva och varför jag själv låter den inre kritikern ta så mycket plats. Som flera gånger förut bestämmer jag mig för att tala mer uppskattande till mig själv och att ge mig själv den där vänliga klappen på axeln som jag ibland så väl behöver.
Mina hyrskidor heter Endurance – och tro det eller ej – namnet hjälper mig att vara lite mer uthållig i backen. I går eftermiddag var jag trött och lite omotiverad, men då vi var längst bort i skidsystemet var det bara att sträva på. Jag satt i en lift och min blick fastnade vid bokstäverna och betydelsen av dem. Hur kan jag bli mer uthållig, när det behövs?
Jag visualiserade målet, ögonblicket då jag skulle få ta av pjäxorna och samlas med vännerna för en trevlig afterski i solen. Jag lyfte blicken, såg vyerna och stärktes av känslan av att vara en del av något större. Och på en alldeles underbar plats. Sedan tog jag tre djupa andetag och kastade mig utför tillsammans med mina Endurance.
Resten av eftermiddagen räckte det med att snegla ner på skidorna för att orka lite till. Vi hade blivit ett team- och till och med den inre kritikern var, om än tillfälligt, satt ur spel.
Jag tänker tillbaka på en annan skidupplevelse då jag befann mig i skidspåret, långt bakom min särbo, med spretande tankar och viftande stavar. Efter en paus gick jag in i ett fokuserat, medvetet skidåkande, kände varje stavtag och var fullständigt närvarande i varje enskild rörelse. Efter några kilometer märkte jag till min förvåning att jag höll jämna tag med honom därframme. Trots att han enligt egen utsago hade försökt jaga ikapp ett hundspann.
Mitt fokus gjorde med andra ord susen för skidåkningen. Insikten om hur stor betydelse fokus och närvaro kan få för våra prestationer och leveranser blev en aha-upplevelse.
Mitt ute i snön, den strålande solen och de fantastiska spåren förstod jag vikten av fokus. På ett nytt sätt. Ett upplevelsebaserat sätt.